För en månad sedan skulle jag köpt den där skjortan för 199 kronor på Lindex som jag tittade på idag. 199 kronor är inte mycket pengar och inte mycket pengar för en skjorta som jag vet att jag skulle använda. Men trots det kunde jag inte ta skjortan och gå till kassan idag utan lämnade den på sin galge och gick vidare till mataffären och sedan hem.

Det handlar inte om att jag försöker sluta konsumera men jag har börjat tänka på hur jag konsumerar och vad jag köper. Idag tänkte jag ett steg längre än att det bara var en snygg och billig skjorta. Nu började jag tänka på om jag ville representera det Lindex står för och kopplas ihop med allt det kan signalera. Absolut inte för att det skulle vara något negativt, men tanken dök ändå upp.

Något som jag funderat på länge nu är vilken väska jag ska köpa när jag sparat ihop en summa pengar. En tanke som för många kanske låter bisarr och helt självklar för några andra. Det är oerhört tacksamt att studera just mode där mina studiekompisar gärna diskuterar väskinköp i kafferasten. Det kanske ibland låter som att det är något mer livsavgörande val, än vilken väska som jag ska inhandla, när vi pratar om investeringar, kvalitet, identitet och varumärken. Men nej, det finns mycket som ska diskuteras och gå igenom innan man kan komma fram till vilken väska som passar bäst och vilken väska som inte minst representerar mig som person. (för er som undrar och kanske blir lite oroliga att jag fortfarande velar kan jag meddela att jag kommit fram till vilken väska som jag ska investera i och som känns “så jag“)

Som vi diskuterat mycket på modevetenskapen i kursen jag läser nu, ryms det mycket i ett varumärke och det handlar om mer än att något bara är snyggt eller har ett rätt pris. Den känslan som märket förmedlar, oavsett om det är H&M eller Burberry, är det som vi köper och inte bara produkten. När jag köper en klänning på H&M tänker jag att det är något tillfälligt och något som räddar lördagskvällens kris (inte livskris då utan bara att jag inte hittade något snyggt i garderoben hemma) men planerar jag att köpa ett plagg från Burberry finns det ett investeringstänk bakom och jag känner mig nästan stolt över att jag har investerat i ett plagg som håller resten av livet. Detta är dock bara hur jag ser det och utifrån den ekonomiska och sociala situation jag har. För många är nog inte Burberry en livsinvestering eller H&M en tillfällig lösning och det är det som gör det intressant.

Jag har verkligen en blandning av varumärken i min garderob och absolut inga principer när det kommer till vad jag köper och inte, men desto mer jag funderar desto mer tror jag att jag kanske börjar formulera någon slags tanke kring mitt konsumerande. Det märks att jag börjar tänka mer på just märken och vad de står för och att det faktiskt påverkar mina inköp. Jag känner inte samma lust att handla något på impuls men känner en starkare lust att planera och spara för ett plagg jag verkligen vill ha. (kanske inte alltid, men mer åt det hållet i alla fall.) Så nu när jag kommit fram till vilken väska jag vill ha är det det som jag siktar i mig på, och skippar skjortan på Lindex för 199 kr. Sen kan man ju diskutera vad som är mest ekonomiskt, men då också vad som är en investering och inte. Ja, ni fattar…