Jag spenderade påskhelgen i London, vilket för övrigt var en helt fantastisk resa, med målet inriktat på shopping. Jag visste vad jag var ute efter och vad det skulle kosta och kände mig oerhört exalterad inför resan (shoppingen). Första dagen spenderades på ett outlet 45 min utanför London och detta var det allra första vi gjorde på resan. Efter två tåg och en gratisbuss (som outletet så fint ordnade med) var vi framme i en uppbyggd shoppingby med butiker och kaféer så långt vi kunde se. Vi styrde kosan mot Burberry och jag blev helt förälskad i en klassisk trenchcoat och helt överväldigad över att den var så billig (detta beror ju alltså på vad man menar med billig, som student var den INTE billig, men i mina ögon ett fynd).
Efter fem timmar och många shoppingfynd senare var vi så trötta på grund av att vi varit så exalterade, så vi var tvunga att åka därifrån, nöjda med våra (billiga?) fynd. Det här med att det var billigt är som sagt relativt men att vi gjorde fynd kan man ju konstatera, eller hur? Jag nämner dock inga priser här men om någon är intresserad kan jag svara på det separat. Jag kan dock avslöja att jackan kostade mer än min hyra…
För att komma till min reflektion… Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag kunde bli så glad av en jacka eller att betala så mycket utan att blinka, när man är van vid att en trenchcoat på HM kostar runt 300SEK. Men jag köpte ju inte en jacka, utan en utökad produkt med allt vad det innebar. Det kändes högtidligt att gå till kassan, få trenchcoaten omsorgsfullt nedpackad i en stor påse, prata med Sue som trevligt småpratade i kassan och sedan ett par dagar senare använda jackan och känna mig som om jag var värd tusen dollar. Det här låter kanske lite absurt och överdrivet, även i mina ögon, men jag lovar att det är så jag känner.
För att få lite kontrast till märken som Burberry och Ralph Lauren ville jag gå till Primark, där kläderna kostar mellan 4 och 20 pund och faktiskt är billigt. Jag mådde faktiskt dåligt av att tränga mig in i affären, svettas bland alla hetsiga människor och försöka hitta skor i min storlek i högar på golvet. Det kändes helt plötsligt inte så kul eller värt att köpa något där, inte kunna prova på grund av tusen meter kö, svettas på grund av ej fungerande AC, stå i kö och bli uppropad med nummer, slänga ner alla fynd i en påse och sedan tränga sig ut och ha samma påse som alla andra på oxford street. Mitt köp på Burberry kändes då ännu mer rätt, oavsett priset.
Det jag insett senaste tiden är just hur märken och varumärken påverkar mina köp och hur jag hellre spenderar pengar på kvalitet och får mer på köpet (så som en glad känsla, fin service och en shoppingupplevelse utan stress). Jag ångrar inte en enda krona jag spenderat på min trenchcoat och kommer förhoppningsvis inte handla på Primark eller liknande igen.
