Jag läste en artikeln i DN söndag idag; “Flickan är den nya modeikonen” av Maria Lindholm. Den var intressant och lite skrämmande enligt mig. Att den nya stilikonen för hela modebranschen nu är mellan 10-14 år tycker jag rent spontant känns befängt, men läser man vidare så inser man att artikeln har en poäng och att det nog är så. Kiernan Shipka 11 år, känd från serien Mad Men, har varit modell för ett flertal stora modemagasin, Tavi Gavinson 15, som startade sin modeblogg vid 11 års ålder och ska nu starta ett eget modemagsin. I Sverige har vi Chloé Shuttermann 11, som skriver en modeblogg på tidningen Chics webbportal. För att ta upp ytterligare ett exempel så publicerade franska Vogue ett modereportage, i januari numret, med 7-åringar som var uppklädda i haute couture.
Jag måste säga att den här bilden (från Vogues januarinummer) är lite läskig. Okej att vi är vana att se unga modeller som kanske är 14 år i modevärlden som dock oftast har ett moget utseende, så det är svårt att urskilja en modells ålder. Här får jag känslan av att det är stora dockor på bilden, men istället är det barn i 7-års åldern. Säga vad man vill om modebranschen, men ingen kan säga emot att den är tuff, hård och utseendefixerad. Hur man som barn från 7-års ålder ska kunna klara av at växa upp i den världen anser jag vara svårt. Jag hänvisar till det kända uttrycket; “låt barn vara barn” , det är inte bråttom att börja gå på röda mattan när man är 7, starta en egen tidning när man är 14 eller börja blogga om mode när man är 11. Jag kan bara komma ihåg själv när man var 10, jag lekte med kompisar, spelade fotboll, cyklade och kanske sminkade mig tillsammans med någon kompis för skojs skull, men that’s it. Jag är oerhört tacksam för att jag haft en barndom full med lek och inte blivit uppklädd i vuxenkläder och sponsrad av Gucci.
Susanne Ljung citeras i artikeln; “Modeintresset har sjunkit i åldrarna. Designers måste knyta an till kommande konsumenter. Men när det gäller modereklam och image skapande så har den estetiken aldrig med verklighet och realism att göra, det handlar om en emotionell laddning.”
Ja, modeintresset har definitivt sjunkit i åldrarna och modehusen ser sina chanser att använda sig av ett nytt, fräsch och oskyldigt ansikte i kampanjer och liknande, som inte är skadat av tidigare skilsmässor, skandaler eller polisregister. Men ser modehusen bara pengar och inser inte att dom, enligt mig, förstör ett barns uppväxt? Vi ser dagligen människor inom modebranschen som bryter ihop på grund av den press som råder inför modeveckor, nya kollektioner osv. John Galliano som dricker och tappar förståndet, Alexander McQueen som tar livet av sig efter en jobbig period i hans liv och den Sydkoreanska supermodellen Daul Kim, 20 som tog sitt liv på grund av depression. Detta är den mörka sidan av den värld som annars framställt som glamourös, lyxig och problemfri i många sammanhang.
Modehus måste alltid titta på hur de kan förnya sig och hitta nya vägar till att vara först med det nyaste och skapa rubriker i media, men på vems bekostnad? Jag känner att jag går in i någon mammaroll när det kommer till de här, men jag skulle inte vilja att min 7-åriga dotter börjar jobba som modell eller gå på mingelfester i den åldern.
Alla kan vi komma ihåg när vi var tonåringar och hur mycket man påverkades av omgivningen, från kompisar, från skola, från film och från tidningar, tänk er då en 7-åring som inte ens har kommit till det stadiet, hur mycket kommer man inte att påverkas då? Till det positiva, nej jag tror tyvärr inte det, utan jag tror att man bara missar värdefull tid i livet som går ut på att leka, springa ute och få smustiga kläder, få skrubbsår på knäna och kanske klä ut sig i mammas kläder men det räcker. “Man behöver inte ha så bråttom”, för att citera min egen mamma.
