Månadsarkiv: oktober 2012

Drömmen om ett skrivbord

Just nu tillbringar jag mycket plats framför datorn då jag påbörjar skrivandet av min kandidatuppsats och inser hur mycket det gör med en inspirerande arbetsmiljö. Arbetsplatsen nu är hemma vid matbordet framför lägenhetens största fönster och jag skriver bra här, med musik i högtalarna och nära till Nespresso maskinen i köket. Men drömmen hade ändå varit att ha ett litet kontor, med en snygg/skön stol, stor snygg iMac, inspirationsbilder på väggarna men samtidigt nära till köket. Det är dock bara en dröm i lilla tvåan just nu, men när det finns plats så är det här mina tre inspirationsbilder just nu.

alla bilderna är hämtade från Pinterest.com

 

Taggad , , , ,

Modevetare, vad blir man då?…

…Är frågan jag oftast får när jag berättar att jag pluggar modevetenskap. Ja, jag ser det inte som att jag nödvändigtvis blir något, snarare än att jag får något, en utbildning inom mitt ämnesområde som jag kan välja att applicera som jag vill. Utbildningen i modevetenskap öppnar upp ett kritiskt tänkande och förmågan att analysera och dra egna slutsatser, vilket säkert inte är unikt för just denna universitetsutbildningen. Men att få de redskapen inom modebranschen, som ändå är den bransch jag verkar i, känns värdefullt. Modebranschen är inte den bransch som har det mest ”seriösa” ryktet utan kritiseras ofta för att bara vara ytlig och kommersiell, vilket jag håller med om till viss del. Men mode handlar inte enbart om kläder och höstens trendiga jackor, utan om så mycket mer runt omkring; frågan kring identiteten, konsumtionskultur, samhällsekonomi, globala nätverk, textilproduktion och mycket mer. Så bara för att man jobbar inom eller utbildar sig inom modebranschen betyder det inte att man nödvändigtvis endast bryr sig om vilken färg som är trendigast i höst.

Don’t get me wrong, jag älskar glossiga modemagasin, shoppingtips, höstens trender och modeveckor. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Jag ser det bara som en tillgång att jag har en utbildning att stå på, där jag kan hämta kunskap om olika modevetenskapliga teorier som oftast är applicerbara på dagens modesamhälle. Dock förändras modebranschen ständigt och modecyklarna går snabbare, så bara för att jag har en utbildning om modevetenskap betyder inte det att jag kan hela branschen. Att studera på universitet ger oftast ingen branschvana utan det är något man får se till att skaffa själv. Det är också en del av modebranschens uppbyggnad, på gott och ont. Många tidningsredaktioner, stylister, produktionsbolag går runt på praktikanter eller lågavlönade assistenter, vilket inte heller ifrågasätts så ofta. För de som får den där eftertraktade praktikplatsen vet at det handlar om att börja någonstans och skaffa sig erfarenhet innan man har chans att få betalt. Fråga mig, jag har själv gjort praktik för att samla på mig erfarenhet men också jobbat som en följd av mina praktikplatser.

Modebranschen är som sat ingen bransch som man ”utbildar sig till” om man inte satsar på bli designer. Modebranschen idag verkar dock inte skilja på designers och bloggare, för nuförtiden har varenda storbloggare en egen kläd-, smyckes- eller skokollektion som säljs på nelly.com eller liknande. Det är dock en hel annan diskussion som jag inte vet tillräckligt mycket om för att uttala mig. Konstaterar bara så länge. Min poäng här var att många inom modebranschen ej besitter en utbildning utan har istället jobbat sig upp, vilket absolut inte är fel väg att gå. Men det jag hoppas få ut av min utbildning är att kunna tillföra ett nytt perspektiv och tankesätt.

Jag är samtidigt medveten om att jobben inte finns i överflöd eller att samhället har ett stort behov av just modevetare, men jag hoppas att vi som utbildar oss inom modevetenskap ändå verkar som någon slags  ambassadörer och kan förmedla ytterligare en dimension av mode och vad begreppet innebär. För allt handlar inte bara om dagens outfit utan också om hur vi individer anpassar oss i den sociala kontexten eller om hur våra kläder produceras.

För att läsa mer om utbildningar inom modevetenskap på Stockholms Uiversitet; klicka här.

Taggad , , , , , ,

Varför är det tyst hos bloggarna?

Jag vet inte om det är oväntat eller väntat, men Kalla faktas program verkar inte ha haft många tittare från ”modebloggarna”. Har letat både igår efter programmet och idag på morgonen efter inlägg som kanske i alla fall uppmärksammat problemet, men nej, det verkar vara ganska tyst. Istället är det som vanligt shoppingtips och dagens outfits som fyller bloggarna. Ta inte detta på fel sätt, för jag själv har lagt upp, och kommer säkert göra det igen, shoppingtips och dagens outfits, men jag undrar bara varför ingen kan skriva en reflektion eller skänka en tanke på hur kläderna vi köper produceras. Sofia Hedström, som är en personlig förebild inom modejournalistiken, har bloggat om Margiela och H&M’s samarbete igår och lagt upp bilder från pressvisningen i New York, och inget fel med det. Men jag hade hoppats/hoppas fortfarande på en kommentar kring textilbranschen utifrån det perspektiv vi fick se på Kalla fakta igår.

UPDATE kl 16:42: Tack Sofia Hedström för att du skrivit en kommentar kring kalla fakta och H&M.

Taggad , , , , , ,

Vem har och tar ansvaret?

Jag tänker inte skriva ett argt blogginlägg om att alla borde bojkotta H&M eller skriva om hur synd det är om de fattiga textilarbetarna i Kambodja (eller i många andra länder) för det är upp till var och en, vart man vill köpa sina kläder och vad man lägger i sina egna värderingar. Det jag vill belysa efter att ha sett kalla fakta ikväll är problematiken kring vem som har ansvaret för att arbetsförhållanden som dessa existerar. Är det H&M och de andra klädjättarnas ansvar? Vi som konsumenter som borde läsa på kring produktionen innan vi gör inköp? Organisationer på global nivå som borde ingripa och lagstifta om till exempel löner? Vem ska ta ansvaret? 

Hur många konsumenter tänker en stressig fredag eftermiddag när de står i provrummet och provar en snygg trendig klänning för 99 kr ”Jag undrar vem som har sytt detta plagg eller hur mycket den personen fått i lön för just den här klänningen?”. Jag kan erkänna att jag inte tänkt den tanken, inne i en butik eller i ett köpögonblick. Men däremot funderar jag på hur mycket pengar det egentligen kan bli kvar till en textilarbetarlön om jag som konsument betalar 99 kr för ett plagg. För alla led ska ju ha betalt, allt från butiksarbetarna till textilarbetarna och med en enkel matematik kan det inte bli så många kronor kvar till det sista ledet, som tyvärr är textilarbetarna. Jag säger inte att bara för att man köper ett dyrt plagg så får de bättre lön, för det kan jag inte uttala mig om. Men det jag säger är att vi som konsumenter har ett visst ansvar, men absolut inte hela ansvaret.

Det är väldigt  lätt att anklaga klädföretagen, i detta fall H&M, och säga att ni är hemska människor och ni borde göra något. Men samtidigt är grundlönen på 3 kr i kambodja enligt deras lag (rätta mig om jag har fel). Är det då rätt att H&M anlitar textilfabriker som har den hemska och låga grundlönen? Nej, men de bryter kanske tyvärr inte mot någon lag?  Vem ska då gå in och stadga lagar om att grundlönen måste höjas till en normal levnadsstandard-nivå? Är det vi som konsumenter eller organisationer på global nivå?

Jag känner att jag som modevetare och konsument har ett visst ansvar, men inser också att jag inte ensam kan förändra hur textilproduktionen ser ut eller höja några grundlöner. Men det jag kan göra är att belysa problematiken och endast uppmana alla i modebranschen, oavsett om det är VDn för H&M, enskilda konsumenter, CSR-utvecklare eller personer på politisk nivå, att sätta sig ner en gång för alla och komma fram till HUR vi ska ta ansvar och vem som ansvarar för VAD. För jag tror inte det finns en enskild aktör som kan fixa allt, men olika institutioner, företag, konsumenter och lagstiftningar kanske tillsammans kan göra något åt problemet, som vi alla vet finns men inte vet vad vi ska göra åt.

Vad tror ni? Kan vi som konsumenter göra mer och på vilket sätt kan vi ställa krav om bättre villkor på produktionen för de kläder vi köper? Och vad är det som krävs för att problemet ska tas på allvar, på en global nivå?

För er som inte sett programmet finns det att se på TV4’s hemsida.

Kvällens TV-tips!

H&M är i blåsväder, igen får man väl säga, och anklagas nu för att betala svältlöner för sina textilarbetare i Kambodja. Kalla Fakta visar sitt program ikväll på TV4 21.30 men redan nu går det att läsa om programmets innehåll på till exempel DN eller TV4’s egen hemsida. Jag ska själv skriva min kandidatuppsats kring ämnet textilproduktion för svenska modeföretag så det blir väldigt intressant att se. Återkommer med tankar kring programmet/ämnet efter sändning. Intressant också att se hur H&M själva agerar, om de kommer med något statement via pressmeddelande, på facebook eller liknande. Än så länge är det tyst från deras håll…

Tillbaka!

Det värmer i hjärtat när vänner och bekanta frågar vad som har hänt med bloggandet och ja, det har jag också undrat, därför är jag nu tillbaka på min kära PAESYEON som jag har saknat. Ordet betyder fashion på Koreanska och passar väl eftersom det är mode jag huvudsakligen skriver om. Dock är inte min ambition att lägga ut så många ”dagens outfits” som möjligt utan att skriva när jag har något att säga och förmedla. Just nu skriver jag min kandidatuppsats i modevetenskap vilket också kommer influera mitt tänkande och medvetande inom modebranschen. Så, jag hoppas att ni läser, tycker till och inspireras av mina tankar.