Kitty Jutbring – pratar barnkläder och hållbarhet!

Kitty Jutbring är en härlig och ärlig mamma-bloggare vars blogg ni kan kika in på här där hon skriver om livet som nybliven mamma. Kitty är vi annars vana att höra på P3 där hon är programledare för P3-star! Då Kitty, likt mig själv, har ett intresse för hållbara och mijlövänliga barnkläder var det superkul att hon ville ställa upp och svara på lite frågor kring just det, som bloggen också kommer handla om framöver. Så här kommer en liten intervju med Kitty! Hoppas ni gillar!

Adrienne: Hej Kitty och grattis till din och Pers dotter Nikki-Lo!

Kitty: Åh, tack! Känns så längesen hon kom nu fast det inte ens gått tre månader… Och grattis i förskott till dig med!

Adrienne: Vad tycker du är viktigast när du handlar barnkläder?

Kitty: Svårt att veta vad som är viktigast, det är som i ett paket. Det får inte vara obekväma plagg, (köpte massa opraktiska 80-tals-snygga kläder innan Nikki-Lo föddes som jag aldrig använt) dom måste gå att öppna ordentligt i grenen för smidiga blöjbyten och i absolut minst 80% bomull. Sen får dom inte vara för ”tjejiga”, feer, glitter och volanger går bort, men inte heller fula på andra sätt. Eller för dyra.

Adrienne: Du har nämnt på din blogg att du handlar mycket second hand, vilken är den största anledningen till det?

Kitty: Massa anledningar. Oftast hittar man dom snyggaste, bästa, roligaste och billigaste grejerna där. Men när jag väl började leta runt bland barnkläderna insåg jag att man även hittar helt vanliga basickläder, ofta oanvända eller nära på. Miljöaspekten väger tungt det med, såklart. Skön känsla att kunna shoppa fritt utan att känna sig äcklig. Jag känner mig även lite smart och cool när jag fyndar en hel kasse miljövänliga plagg för en spottstyver. Som att ni andra är lite lurade, hehe.

 

”Bomull is the shit!”

 

Adrienne: Tänker du på vilka kemikalier plaggen eventuellt kan innehålla? / Hur viktigt är materialet?

Kitty: Jag tvättar alltid alla bäbiskläder jag köper, nya eller begagnade i minst 60 grader. Men det är en bättre, tryggare och liksom mysigare känsla med dom riktigt urtvättade kläderna. Andra hand eller ärvt, alltså. Jag kallar det ”intvättade”. Såklart att det känns mycket bättre med tanke på kemikalier med, som en bonus, liksom. Skulle aldrig köpa syntet till ett barn. Så himla svettigt. Bomull is the shit! Fast ytterkläder är ju en annan femma.

Adrienne: Resonerar du på liknande sätt när det gäller klädköp till dig själv och klädinköp till ditt barn? (när det gäller kvalitet, pris, miljö-aspekten, kemikalier osv)

Kitty: Till mig själv tänker jag lite annorlunda. Mina kläder behöver inte kunna öppnas i grenen, hehe! Men självklart köper jag hellre nåt unikt med historia som inte tär på miljön än nåt nytt, absolut. Men hittar jag nåt väldigt fantastiskt kan jag lägga mer pengar på kläder till mig än till Nikki-Lo. Jag kan ju ha mina längre än några veckor med.

 

”Mina kläder behöver inte kunna öppnas i grenen, hehe!”

 

Adrienne: Vilket är ditt bästa hållbarhets-tips när det gäller klädinköp?

Kitty: Att köpa färre plagg och så mycket som möjligt begagnat. Det finns inget roligare än loppisrundor. det blir som en sport nästan. Sen kan man byta plagg med kompisar, låna av varann, ha gemensam garderob med den du bor med, (som jag och Per har) och varför inte tänka lite innan man impulsköper och jobba på att skrota vårt shoppholic-beteende.

Adrienne: Tack snälla för att jag fick ställa lite frågor till dig!

Kitty: Tack för att jag fick svara på frågor från dig! Hör av dig om några månader så tar vi bäbisarna på loppisrunda…

 

Kitty och Nikki-Lo på omslaget av nya Mama!

Sverige håller inte måttet!

Sofia Hedström har skrivit en väldigt intressant artikel kring svenskt mode och hållbarhet som går att läsa på SVD’s sida här. Som rubriken även lyder på artikeln så håller inte den svenska hållbarheten och duktiga designers som Camilla Norrback går i konkurs trots att hon är/varit en pionjär för trendigt eko-mode och medverkat på flertalet modeveckor.

Det känns oerhört trist att Sverige, som är ett sådant framstående modeland, inte kan bidra med ett hållbarhetstänk och att konsumenterna sviker de märken och designers som kämpar för att förena mode och hållbarhet.

”Vi är jättebra på miljöarbetet samtidigt som vi är jättebra på massproduktion. Jag tror inte det finns något land som lanserat så mycket slit- och slängprodukter som Sverige” säger Edit Künstlicher, som grundade portalen LivingGreen, en portal för grönt mode och som även delade ut pris till pionjärer inom hållbart mode, som även den har lagt ner.

Vad krävs för att vi som konsumenter, designers och företag ska ta hållbarhetsfrågan på allvar och inse att modegraden inte behöver påverkas för att  plagget är tillverkat på ett mer etiskt- och miljövänligt sätt? Eller är det så svårt att kombinera? och i så fall; varför? 

En stor&liten nyhet!

Here it goes…. (för det är väl inte officiellt om det inte står på bloggen eller facebook?!) Om ca en månad blir jag mamma (!!!) vilket känns helt fantastiskt och overkligt på samma gång! Att bli förälder innebär också en hel del inköp och en helt ny värld av allt från barnvagnar till blöjor men också såklart; kläder!

Jag har funderat mycket kring barnkläder specifikt den senaste tiden och insett hur stor industri just barnkläder är men också funderat över hållbarhetsfrågan. Jag tänkte därför plocka in barnkläder ur ett hållbarhetsperspektiv här på bloggen och hoppas att det kan vara uppskattat. Det kommer dock inte bli en mamma-blogg fullt av bebisbilder och bebissnack men eftersom barnkläder tillhör mode- och textilindustrin känns det som ett naturlig inslag framöver här på bloggen. Finns det frågor, tips eller synpunkter är det bara att hojta till. Det kommer även dyka upp någon spännande intervju kring barnkläder inom kort, så håll utkik! 

Bild tagen för några veckor sedan… 

 

Let’s do this!

Sista dagen med en (tyvärr ganska omotiverade) hemtenta, men det är bara att göra! Så dagen går i skrivandets och kaffets tecken. p.s lovar att bli lite bättre på att uppdatera bloggen, har massa inspiration och tankar som förhoppningsvis blir några inlägg snarast!  Så let’s do this!

Det blev en leo-kappa tillslut!

 

Då kappan jag redan tänkt på i flera veckor (och bloggat om tidigare)  fanns för halva priset på H&M’s webbshop slog jag till! Så nu är den på väg hem till min vårgarderob och jag ser fram emot att spatsera runt i den matchat med svarta jeans, vit t-shirt och ett par ballerinas när det blir lite varmare. Det här  är vad jag faktiskt kvalificerar som ett bra köp då det är ett plagg jag velat ha länge, planerat att köpa och sen vips dyker den dessutom upp på rea. Tror nästan det var ment to be.  Trots att leo-prints är en trend som har ett väldigt genomslag just i vår så är mönstret klassiskt och jag kommer kunna använda jackan även efter vårens leo-hets.

Ärlighet varar längst?

Norska, Initiativ for Etisk Handel (IEH, rapporterar om att Moods of Norway väg till en mer etiks handel och textilindustri är genom öppenhet. Moods of Norway har nämligen valt att offentliggöra alla leverantörer och fabriker de jobbar med, för att, som de själva säger, öppna listor bidrar till ständig bevakning. Märket säger också att de vill att kunderna som bär deras kläder ska kunna känna sig trygga och veta exakt vart kläderna är tillverkade. De anses nu sätta press på hela branschen och frågan är om de kan lyckas få med sig några fler märken på detta initiativ. (För att läsa hela artikeln, gör det här)

Frågan är på vilken sätt öppenhet är bra i detta fall, i allmänhet så är ju öppna kort och sanning alltid bra och visar på en äkthet hos en människa eller ett företag. Jag tror att öppenheten och ärligheten med vilka fabriker och leverantörer man arbetar med bidrar, just som Moods of Norway själva säger, till en trygghet hos konsumenten. För om de visar upp och offentliggör vilka de anlitar, går ju saker att kolla upp och granskas, utan att Kalla Fakta måste åka dit och försöka gräva fram något scoop. Så jag hoppas på att denna typ av öppenhet kan bli vanliga hos klädföretagen och att det faktiskt  inte finns saker de vill dölja med sin produktion.

Spontan(rea)shopping = dåligt samvete?

Det är ju slutrea i många butiker nu och plagg reas ut för några futtiga kronor, kan man låta bli att fynda då? Ja och nej skulle jag vilja säga. Jag har köpt 5 tröjor på rea senaste veckorna och kanske spenderat totalt 400 kr. ”Dåligt” tänker kanske några av er, då jag som skriver denna blogg skulle planera mina inköp och inte spontanshoppa onödiga saker. MEN skillnaden på att shoppa bra eller dåligt hänger ju faktiskt på om kläderna man köper används eller inte och jag har redan använt alla tröjor och vet att flera kommer bli favoriter i garderoben. Men att shoppa på plagg på rea ”baraföratt” och sen låta skorna damma igen i garderoben känns ju spontant ganska värdelöst.

Men en annan sak med rea-plagg är ju resonemanget att det kommer in mindre pengarna till företaget vilket då kanske bidrar till sämre lön för textilarbetare… Jag är idel öra om det finns belägg för detta, men min egen teori  (inget bevisat) är att leverantörer och underleverantörer redan är betalda och de som då får in pengar är klädföretaget. Men självklart är det värt att tänka på när det kanske gäller lite mindre märken som har det svårt att överleva ekonomiskt, att de får mer pengar över, till till exempel bättre löner för textilarbetare,  om konsumenterna betalar fullt pris. De stora kedjorna tror jag, även här inget är bevisat från min del, överlever lättare.

Men det ÄR ju något som är SÅ lockande med att fynda och jag tror inte på att man ska ha dåligt samvete för att man gick loss på några rea-plagg. Men det som man ska tänka på, som jag nämnde, är ju att fråga sig själv om kläderna du köper spontant kommer bli använda eller om de inhandlades bara för att de kostade en 50-lapp.

Spontanshopping aka Blair Waldorf (Gossip Girl)?